Hisingersgruvan

Beskrivning

Gruvhål, 35 m l (ÖNÖ-VSV), 4-8 m br och 1-3 m dj till vattenyta.I den NÖ änden samt på två ställen utmed med SÖ långväggen ärtydliga spår efter tillmakring. Intill och SV om gruvan, delvispå skrotstensvarpet, är en kollrostningsplats (?) försulfidmalm. Ö härom är några skärpningar som möjligen också ärtillmakade.Enligt Tideström, 1907, är gruvan markerad på karta av år 1765.Den bröts också under åren 1842-43. 1842 konstaterades att: "uti denna grufva äro väggarna och vestra delen några skattgjorda, kvari syntes malmtrimmor, men i anseende att komma åtbotten måste en körvind uppsättas för att dermed uppfrakta den"grufvans botten rengjordes till hälften ren pi hvilkensprängningsförsök anställdes, der små koppargnister syntessittande i Svvafvelkis och qvarts". Gruvan uppgavs vara tvåsättningar (ca 18 m ) dj och den övergavs på grund av att denvar mycket vattensjuk.Ca 50 m SÖ om är:Gruvhål, 5 m l (NÖ-SV), 4 m br och 1 m dj till vattenyta.Skotsten runt kanterna.Ca 60 m Ö om är:Gruvhål, runt, 4 m diam och 1.5 m dj till vattenyta.Slätgruvvägg. Skrotstensvarp V härom. Belägen på bergsplatå.25 m NNÖ om 3 samt ca 75 m ÖNÖ om är:Gruvhål, 8 m l (NÖ-SV), 5 m br och intill 1 m dj till vattenyta.Anlagt i bergsluttning. Är enligt Tideström 10.5 m dj.Ett flertal skärpningar finns i området, alla med mycketålderdomlig karaktär.145:1, 146:1 och 146:2 fyller kraven för R-markering enl. denormer RAÄ arbetas efter. Men eftersom dessa gamla gruvor liggerpå gränsen till en nyligen gjort inmutning (SGAB 86-09-25)föreslås ingen R-markering. Från kultursminnesvårdens synvinkelär det dock önskvärt att någon form av dokumentation göres infören ev. exploatering i eller omkring dessa gruvor. Se även Inventeringsbok.

Text ur Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister (L2003:9222), återgiven oförändrad. Beskrivningarna är skrivna av inventerare och kan vara förkortade och fackmässiga.